Cykelteorin-
första utkastet, del 3
Avvikelser:
Det uppstår även i varje cykel samma fenomen som det gör överallt annars i naturen.
Något ”går sönder” eller blir ”fel”.
Det uppstår ”hål”- avvikelser- i cykeln.
Och det är genom dessa som vi kan uppleva andra tider, platser och världar.
Som en film där en ruta plötsligt saknas och du kan se vad som finns bakom.
Ur denna synvinkel är det inte konstigt eller felaktigt att kunna uppleva andra världar eller tider.
Eftersom dessa avvikelser är ett slags ”hål” genom tid och rum är det heller ingeting konstigt att det går att passera genom dem.
Flertalet människor har dock ännu inte förstått hur det kan göras.
Men om de sanningsenligt upplevt spöken
eller utomjordingar är det väldigt sannolikt att de faktiskt träffat på andra människor,
eller mer främmande varelser, som lärt sig hur.
Och det är avvikelserna som är det viktigaste för att cyklerna ska kunna fortsätta.
Cyklerna drivs ständigt av förstörelse och uppbyggnad.
Plötsligt blir något ”fel” och nya möjligheter kan skapas av de gamla.
Det är det som är utveckling.
Cyklerna är inte heller åtskilda från varandra, tvärtom.
De hör samman i en och samma ”maskin”.
De krockar eller skär av varandras spår, skapar avvikelser och nya cykler av de gamla.
Och allting består i grund och botten av samma material.
Samma grundämnen som används om och om igen.
Ur denna synvinkel är det ingenting märkligt eller onaturligt att påstå att det finns återfödsel.
Detta pågår ständigt, hela tiden i ett återvinningsförlopp.
Hela vårt universum är en enda stor cykel
och man skulle kunna säga att det ”började” med en stor smäll- Big bang.
Och det kommer ”sluta” med en annan Big bang.
När allting har expanderat tillräckligt mycket kommer det att mötas igen.
Det går ju i en cykel.
Till sist uppstår en ny Big bang och allt ”börjar om från början”.
Men eftersom det egentligen inte finns någon början eller slut, är allt bara en del av samma process.
Förstöra och bygga upp.
Och precis som det finns massor och massor igen av cykler runt omkring oss,
finns de även bortom vårt synfält.
Vårt universum är bara ett av många, samlade i ytterligare cykler.
Och allt detta rör sig dessutom i sin cykel.
Men sedan då? Sedan kommer kaos och det förstår vi inte.
Nobelpriset i Fysik visade 2011 att det universum vi känner utvidgas och tunnas hela tiden ut.
Det tar jag som en bekräftelse för att till sist är det så uttänjt att det så att säga möter sig självt
och kolliderar i ytterligare en jättelik Big bang!
Vissa teorier talar om parallella universum
och det ser jag som en bekräftelse på att allt rum och all tid finns
och rör sig på en och samma gång och plats.
Plus det här med motpolerna.
För varje universum måste det finnas ett motsatt universum.
Vissa andra teorier talar om att det inte kan ha funnits någon enstaka Big Bang där vårt universum började.
Allt kan inte börjat i något som var litet som en sockerbit ungefär,
för att explodera/expandera ut till allt det som finns i vårt universum idag.
Allt skulle kunna få plats på denna pytte lilla yta, fast oerhört komprimerat.
Det skulle dock krävas en oerhörd kraft för att få i gång denna expanderande process.
Och hur skulle den kunna själv uppstå i den lilla komprimerade ”sockerbiten”?
Detta talar mer för det som jag påstår att det aldrig börjar eller slutar, utan bara pågår.
Skapar och förstör om och om igen.
fortsättning följer i del 4
(C) Patrik Ek, tomtar på Loftet 2012.
27 maj, 2012
Patrik Ek
