Ales Stenar, Kåseberga, Skåne, Sverige.

En skeppssättning, eller alltså ett gravmonument.

En solkalender.

Ett monument som har kopplingar till Stonehenge.

En kultplats, eller motsvarighet till kyrka.

En plats för rådslag, meditation och naturskönhet.

Men är det är platsen också en Avvikelse, på det viset som jag, Patrik Ek, beskriver i Cykelteorin?

 

om Avvikelse https://tomtarpaloftet.wordpress.com/2012/05/17/cykelteorin-del-3/

Jag var nyligen på plats, fast besluten att ta reda på om Ales Stenar är en Avviklese eller inte.

Hur kunde jag det?

Ganska enkelt faktiskt- du kan det sannolikt också.

Ställ dig på en plats som du misstänker vara en Avvikelse.

Koncentrera dig på bara EN sak!

Till exempel din egen andning.

Efter ett tag är du inte koncentrerad på detta längre, känn då efter hur det KÄNNS.

Vilka känslor får du?

Är de väldigt starka, så är möjligheten STOR att du står mitt i en Avviklese.

Är det positiva känslor, stå kvar och njut!

Är de negativa, gå därifrån!

 

Och vad kände jag?

I fören på stenskeppet var det kallare, sannolikt endast på grund av vinden.

I midskeppet kändes ingenting alls.

Men i aktern kändes det positivt och varmare- sistnämnda troligen mest pga mindre vind.

Men det var inte starkt, utan jag fick verkligen använda all min känslighet för att uppfatta det.

Dock fanns det något annat vädligt påtagligt.

Jag har plågats av smärtor i hjärt/bröst sektionen pga spänningar och dessa minskade påtagligt i aktern!

Vädigt intressant!

Min tolkning av detta är att här har varit en betydande Avvikelse som ännu är LITE aktiv!

 

Små barn är mycket närmare sina känslor och friare i sitt känsloliv än vi vuxna.

Därför frågade jag också Sam fem år om här fanns något som man inte såg.

Han hade väldigt roligt i nästan hela båten och pratade om fällor

och att det skulle sprängas snart, så vi fick springa därifrån snabbt.

För honom var det en spännande och fantasieggande lek.

Men när jag undrade om det fanns något man inte såg bak i båten blev svaret ett absolut ja,

i mitten svarade han ja, men inte med samma känsla

och om fören var intresset bara att svara vad han trodde jag ville höra, alltså ja.

Min tolkning av det var att han också kände något i aktern,

speciellt som det var där de flesta fällorna, knapparna och sprängämnena fanns i leken.

Så tror ni på mig, har vi spännande nog ett i alla fall en ganska aktiv Avvikelse i vårt Svenska Stonehenge!

 

(C) Patrik Ek, tomtar på Loftet, 2012.